| HEM |
 
Hem > Handskriften > Skrivare > Arbetet
 
Hantverket »
  Att läsa handskrifter »
  Skrivare »
  Arbetet »
  Arbetsförhållanden »
  Arbetsmetoder »
  Illuminationer »
  Marginalbilder »
Förvaring och värde »

Utskriftsvänlig version

Arbetet

Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð
Stækkaðu myndina Stækkaðu myndina enn meira
En nunna i handskriften Stjórn AM 227 fol.

Kyrkoboställen och stora gårdar
Munkar och nunnor på Island bedrev helt säkert skrivarbete i kloster. Man kan anta att bok- och dokumentskrivning, precis som på andra håll i Europa, var en av deras många huvuduppgifter. Böcker skrevs emellertid också på stora gårdar eftersom många söner, och kanske även döttrar, till rika bönder som inte anslöt sig till kyrkan och därmed inte blev präster, lärde sig att skriva böcker. Dessa personer kunde skriva lika välskrivna böcker som kyrkans tjänare.

Flera omständigheter styrker påståendet att skrivare arbetade både inom och utanför krykan. För det första kan nämnas det stora antalet medeltida böcker som har bevarats fram till våra dagar. Eftersom klostren på Island var betydligt mindre, och inte lika manstarka som annorstädes i Europa, är det uppenbart att det behövdes fler skrivkunniga än de personer som bara arbetade inom kyrkan, för att man skulle kunna producera lika mycket.

Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð
Stækkaðu myndina Stækkaðu myndina enn meira
En man som läser ett diplom, i Reykjabók AM 345 fol.

För det andra handlar de bevarade medeltida böckerna om en hel del annat än sådant som rör kyrkan. Det ger en antydan om att det har funnits ett skrivande folk som haft ett intresse och en vilja att skriva sådana böcker, t.ex. norröna gudadikter eller sagor om forna hjältar som drog ut på vikingatåg och blotade, d.v.s. offrade, åten hednisk gud. Kända munkar skrev dock även böcker som inte var religiösa, särskilt kungasagor. Vissa av dessa berättar emellertid om kungar som sedan blev kyrkliga helgon.

Dessutom har undersökningar av gamla diplom och jämförelser av dessa med bevarade böcker bekräftat att många bondsöner har arbetat med att skriva. Bondsönerna skrev också religiösa skrifter, precis som att munkarna, efter beställning av personer utanför klostren, skrev kungasagor och andra skrifter som inte direkt användes inom kyrkan.

Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð
Stækkaðu myndina Stækkaðu myndina enn meira
Män med diplom i Reykjabók AM 345 fol.

 

Yrkesskrivare
Så sakteliga har det förmodligen utvecklats ett stånd av yrkesskrivare på Island. Detta kan antagas då samma handstil funnits i fler än en handskrift, till och med i många handskrifter. Detta faktum pekar på att samma skrivare har ägnat en betydande del av sina arbetsliv på skrivarbete, även om det inte utesluter att de arbetat med annat vid sidan av. Särskild utbildning var en förutsättning för att kunna skriva böcker, men alla i samhället hade inte tillgång till det. Vanligt folk hade sällan möjlighet att tillägna sig denna kunskap eller att ha ett skrivarbete som yrke på medeltiden.

Många välbärgade som hade tillgång till utbildning och därmed kunskap för att kunna skriva böcker, nedtecknade kanske hela böcker eller satte samman material ur några handskrifter som de ville ha till en bok, när de hade tid. Yrkesskrivare har också utan tvekan skrivit enstaka böcker för eget bruk eller gjort vänner eller släktingar en tjänst genom att nedteckna populära sagor åt dem.

Det var en stor skillnad på utseende och kvalitet mellan böckerna beroende på vem som skrev dem och vem de skrevs för. Med andra ord har det funnits erfarna skrivare som framställt böcker av god kvalitet till stormän, kyrkor och kungar, men ibland har mindre erfarna skrivare hållit i pennan samtidigt som boken varit gjord av sämre material.

Trots att många skrivare var verksamma under medeltiden var de flesta av dem okända hantverkare precis som andra som var involverade i boktillverkningen, t.ex. skinnberedare och illuminatörer. Detta på grund av att man inte hade för vana att sätta sitt namn på den handskrift man skrivit. Lyckligtvis har dock skrivare ofta lämnat spår efter sig i handskrifterna, i form av kommentarer i marginalen. I några få tillfällen säger de sig ha skrivit hela handskriften eller delar därav, men vanligare är att kommentarer och namn måste undersökas och jämföras med andra dokument, så som diplom, för att man skall kunna hitta fler skrivarnamn och därmed få en bättre bild av skrivarnas arbetsförhållanden under medeltiden.

Smelltu á myndina til þess að sjá hana í fullri stærð
Stækkaðu myndina Stækkaðu myndina enn meira
Skrivare på medeltiden var tvungna att tampas med olika slags problem i arbetet. Skrivaren Hildeberti och hans lärjunge Everwinus i en bok från ca 1140 som är förvarad i Prag. På bilden kan man se skrivarens arbetsmiljö under medeltiden.

Skrivarnas villkor
Skrivare blev ofta trötta på sitt arbete, vilket inte är förvånande när man tänker på deras arbetsförhållanden. Det kunde ta lång tid att skriva en bok, till och med några år, även om skrivarens produktivitet avgjordes av många faktorer, t.ex. uppdragsgivarens ekonomi, om skrivaren kunde koncentrera sig enbart på skrivarbetet, hur mycket material boken bestod av, liksom skrivarens hälsa och arbetsförhållanden med mera.

I marginaler i handskrifter har skrivare klagat över trötthet och arbetets längd, men också uttryckt sin lättnad över att äntligen ha slutfört ett svårt arbete. En del har haft det riktigt jobbigt, som denne isländske skrivare:

 

Han är även missnöjd med bläcket: Vont er skrif því veikt er blek ’Skriften är dålig ty bläcket är svagt’. Skrivare klagar också över dåligt skurna pennor.

En del skrivare hoppas på att få lön för mödan, andra klagar rätt ut på dålig lön eller sina överordnades otacksamhet. En isländsk skrivare utrycker sitt missnöje över sin arbetsgivare när han klagar på matbrist:

 
 

Man kan anta att Dóri hade skrivit något slags kontrakt med skrivaren, gällande lön och uppehälle – något som var vanligt bland utländska skrivare.

Troligtvis har skrivarens arbete allt som oftast varit den dyraste delen av bokproduktionen och motsvarat drygt en tredjedel av totalkostnaderna, även om det funnits undantag. Till praktfulla böcker har man säkerligen lagt pengar på pergament av god kvalitet, lön för arbete samt material till illustrationer. I vissa tillfällen kan dock skrivaren ha varit tvungen att skaffa och bekosta pergamentet själv, men man har utan tvivel kommit överens om detta i kontraktet.

Trots hårda förhållanden och olika slags sjukdomar till följd av arbetet, visar källor att både lärda skrivare och lekmän i Europa såg sitt arbete som fint och andligt även om det ofta jämförde det med ett grovarbete. Klosterskrivarna slogs mot djävulen själv, med penna och bläck som vapen, då de skrev ned det gudomliga ordet. Men det var inte bara skrivarna själva som såg sitt arbete som förnämt; de verkade, åtminstone under någon tidsperiod, ha kunnat åtnjuta samhällets aktning.

 

 

om skrivarnas namn
om skrivarnas ställning i samhället